Just nu händer det inte särskillt mycket på au pair fronten, har mailat lite med familjen och fått ännu fler bilder. I går kom det någon man som knackade på dörren och lämnade över ett stort paket med au pair information som jag tänkte läsa igenom idag. Men jag återkommer när jag har något intressantare att skriva! hehe :P

Då var det klart! Den 27 september 2010 flyttar jag till St. Louis Park, MINNESOTA! Oj vad jag har längtat efter att få skriva det här inlägget! :D

Man kan säga att det var första familjen jag fastnade för! Om man inte räknar med den familjen där barnet hade ADHD, var adopterad, mamman var lesbisk, mammans tjej hade samma namn som mamman själv, mammans tjej hade även ett barn på 2 veckor(?!) hur nu det hänger ihop(?!) och jaa vad ska jag säga? – blev lite smått skrämd av vad jag egentligen hade gett mig in på..  

Familjen jag valde:
Någon dag efter hörde familjen av sig från Minnesota och plötsligt blev allt ljust igen och det kändes verkligen jätte bra! Har läst så många au pair bloggar om hur känslan är när man hittar den rätta familjen.. oftast beskrivs den som ”det bara känns helt rätt” då tänker man alltid, jaha? Det var ju till mycket hjälp?! Hemskt ledsen men jag kan faktiskt inte beskriva det bättre själv! Det är så man känner! :D

Familjen består av en Mamma som är amerikanare och en pappa som ursprungligen kommer ifrån Italien. De har 2 barn, en tjej på 4 och en kille på 2. Tjejen går visst redan i skolan och läser franska och italienska(?!) Så min uppgift är att väcka dem, göra frukost, köra henne till skolan och sedan tillbringa dagen med den lille killen, göra lunch och sedan hämta tjejen från skolan. Om jag förstod det hela rätt så kunde man välja lite själv när man ville hämta henne mellan 12-16:30, är inte säker men det lär jag ju få reda på! :P Just nu har dem en Au pair från Norge som jag har mailat lite med :)

Jag väntade lite med att tacka ja eftersom jag tänkte att det kanske lät så bra bara för att jag precis hade läst om den första familjen. Men i vilket fall ringde familjen dagen efter då vi hade bestämt tid för intervju!

Nästa dag hörde ytterligare 2 familjer av sig men fick inte alls samma känsla när jag läste om dem. Och i natt bestämde jag mig för att tacka ja, vilket jag gjorde i morse :D  

Plötsligt känns allt lite mer verkligt och att man har kommit ett steg närmare! Det känns sjuukt skönt måste jag säga!

Imorgon ska jag hämta ut mitt nya pass och göra en hälsoundersökning och även ringa dem på Skandinaviska Institutet för att få reda på mer inmormation om vad som sker här näst! :D